Tjoho, tjoho! Jag har namnsdag idag. Jag är bäst. Men bara idag. Och andra alla dar förstås! Martin. Det är ett fint namn måste jag ändå erkänna.
   Den här dagen har varit sjuk. Grymt jävla jobbigt att gå upp imorse. Till skolan, vilket iofs var helt okej. Men nåt som inte var helt okej är SL och deras jävla tåg. När man väntat en stund i Roslags Näsby (jag måste byta tåg där) säger de i högtalarna att tåget inte går längre än till Visinge. Alla de resande får vänta på ersättningsbuss. Inklusive mig. Jävla skit. Det blåste storm. Och inte var det varma vindar. Jag väntade i typ 30 min sen orkade jag inte längre och tog tåget till Täby C för där var Jonte och hans homies. Vi chilla galet där ett tag och tog sedan en knökfull 610 hem till kära Vallentuna. Hem och äta. Iväg till gymmet. Hem igen och nu sitter jag här. Utmattad. Trött. Imorrn är det en ännu värre dag. Men det vill jag inte tänka på.
   Helgen var väl en av de sämre. Fick träffa en del gammla pärlor man inte sett på ett tag och en del nya pärlor.
   Vädret suger kuk. Ursäkta ordvalet. Men man blir ju fan deprimerad. Fast jävlar vad jag blev glad imorse när solen sken. Som sedan går ner klockan 12. Vi älskar mörker.
   Den här veckan blir förjävlig med allt plugg jag har att göra. Men jag är glad ändå. Vettefan varför egentligen. Men det är jag!




Vad vore livet utan kärlek? Ingenting! Tänk på det!