Jag längtar till sommaren, fast jag vill ändå inte skippa vintern. Tänk er sommar va? Doften av nyklippt gräs, sol och blå himmel, varmt och skönt, inget behov av en massa kläder och kunna vara ute hela nätterna. Nu dyker det säkert upp många sommarminnen, inte sant? Kanske helt fantastiska som man vill uppleva igen, kanske katastrofala som man bara vill glömma. Men sommar är ju sommar. Och på något sätt är sommarn det bästa som finns!
   Min sommar var inte särskilt rolig egentligen. Ganska tråkig. Men jag njöt ändå, trots allt var det sommar.
   Hösten är den årstid jag hatar mest av alla. Det är så grått, så tråkigt, så mycket regn, så mycket depression. När jag tänker på hösten tänker jag bara negativt. Trots det har det varit många soliga dagar. Faktiskt. Och det har varit rätt trevligt i sig, men sen tror man att det är varmt bara för att det är sol. Så kommer man ut där i tunna kläder och en kall vindpust slår direkt igenom allt du har på dig och tänker: "Helvete, vad kallt det var då!"
   Hösten är i och för sig en årstid för närhet och mys. Soltimmarna blir mindre och man söker efter närhet och kärlek. Som vintern är så känd för, slår den ut hösten i den bemärkelsen.
   Och jag hoppas verkligen att det blir en vit vinter i år. Shit asså. Det gör mig ledsen att det är bar mark stora delar av vintern. Utan snö, ingen vinter. Seriöst. Kommer ni ihåg när man var liten? Det gör jag i alla fall. Det var ju fan flera decimeter snö. Varje år. Något har ju hänt. Frågan är bara om det är klimatförändringarna eller bara tillfälligheter?



Ge mig en vit vinter med mycket närhet och kärlek. Det är det enda jag begär.