Klockan slår nattetid och mörkret ligger omkring oss. Det är kallt och man har fått en smak av hösten om man varit ute och gått ikväll. Jag får en känsla av depression och ångest. Hösten är så mörk och kall. Löven faller av träden och allting är så grått. Och det är bara regn, regn, regn. Sommaren tinar bort och försvinner. Som en isbit uttagen ur frysen, ut i den varma rumstemperaturen. Sakta, men säkert. Och det enda man ser framför sig är mörker.
   Vissa kanske vill påstå att hösten är vacker med alla dess färger på träd och mark. Men jag har inte lyckas se denna charm.
   Hösten är också en tid då vi blir utsatta av mörkret och söker närhet. Vi vill umgås och träffa andra människor för att bli på bättre humör. Det är det enda som hjälper mot detta mörker.
   Så ta nu vara på varandra och lämna ingen ensam. Man kan bli otroligt deprimerad under den här jävla årstiden.
   Jag hatar hösten. Det kanske märks? Därför ska jag leva livet i en vecka till. Då börjar skolan. Sen ska jag längta som fan tills vinter då man äntligen får sätta fötterna på brädan igen. Men tills dess, njut av det som är kvar av sommaren. Snart kommer helvetet.