Jaha, då mådde man dåligt då. Kan knappt gå heller. I onsdags fick jag en lysande idé och jag tog min snowboard, gick till pulkabacken i skogen och byggde ett feting hopp. Det var lätt att bygga eftersom det var ren kramsnö. Jag tvivlade på att det skulle gå att åka där med brädan. Men jävlar vad jag flög. Fick lov att flytta bak hoppet 2 meter. Det flöt på rätt bra, åkte och hoppade ett tag.
   Det var torsdag och jag gick dit igen. Byggde på hoppet lite och fixade landningen. Det blev riktigt bra denna torsdagseftermiddag. Men alla träd som var i vägen gjorde mig irriterad och lite rädd för att landa var som helst. Till slut kom jag fel i ett hopp och ramlar. Hårt. In i ett träd. Gjorde inte speciellt ont då. Men kvällen gick och det gjorde ondare hela tiden. Gick och la mig och när jag vaknade kunde jag knappt gå. Det gjorde så JÄVLA ont. Men smärta är ju en högre grad av njutning.

Jag kom i alla fall till skolan. Haltandes. Mådde inte speciellt bra i övrigt heller. Hade svårt att koncentrera mig och vid mitt på dagen ungefär mådde jag skit. Jag märker att jag har feber och fick gå tidigare från svenska lektionen.
   När jag sedan står och väntar på tåget får jag en riktigt upplevelse. Det gör ont så in i helvete i benet. Det gör ont i huvudet. Det gör ont i tänderna eftersom jag spände tandställningen igår. Jag har typ feber och hostar konstant. Allt kändes skit. Precis allting.
   Inte nog med det så är det ju fredagen den 13onde idag också. Kanske plågas jag för det? Kanske plågas jag bara ändå.
   Just nu sitter jag hemma och gör ingenting. Har bajstråkigt. Det står kryckor bredvid mig och jag knarkar alvedon. Men jag är inte bitter. Nejdå, inte alls.