Jag fick en riktig chock imorse när jag gick upp. En fin väckning och en riktigt teamflash. Det lös i min lägenhet som om det var tretton solar som stog utanför alla mina fönster. Helvete. Det kändes inte riktigt på något sätt. Jag var inte hemma. Jag svävade på molnen. Jag var hos Gud. Var jag död eller hade jag bara vägarna förbi?
   Sen gick flashen över och jag gick på toa.
   Men det var riktigt trevligt faktiskt. Sol och blå himmel. En riktig vårkänsla fick man när gick till tåget och såg snön och isen sakta men säkert smälta bort. Nu ska det ju tydligen vara såhär i typ 4 dagar. Najs. Jävligt najs.
   Inte nog med det så blir man ju också piggare och gladare av solen. På fredag är det vårdagsjämning. På söndag ska man tyvärr ställa bak klockan en timme. Vilket betyder att man måste gå upp en timme tidigare. Men det är ju stört najs! Då får man ju vara uppe när solen går upp, typ. Helt underbart!
   Jag drev. Det suger. Menmen, man vänjer ju sig efter ett tag. Som vanligt. Som alltid.