Som en trogen bajare hade man ju begett sig in hela vägen till Söderstadion igår för att se lite Bajen samba! Allt var sig likt. Taggade killar i klacken och halsen var det bara att skrika sönder. Men vi fick se allt annat än Bajen samba. Jag visste att vi var dåliga. Men inte såhär dåliga. Det såg otroligt ofattbart uselt ut. Inte bara från Hammarbys håll. Man började undra om det var Sveriges högsta liga eller kanske divison 2? Jag skulle ha gissat på det senare om jag kom från ett annat land.

Jag mådde otroligt dåligt igår. Jag kände lukten på 2010. Jag verkligen kände smaken på hur alla skulle håna en för att man låg i Superettan. Och jag ville inte återvända till den där platsen. Aldrig mer. Så dåligt mådde jag. Men påväg hem träffade vi en annan Vallentuna-bajare som vi åkte med hem. Han hade gått på varenda match sen -95. Det är bra jobbat, det. Det lustiga med det hela var att han var så positiv. Han var helt övertygad om att vi skulle klara av det. Jag tyckte han var konstig och fast i det förflutna - dags att möta verkligheten, lilla gubbe.

Men idag börjar jag tro och hoppas på vad den mannen sa. För idag var bottenkonkurrenterna precis lika dåliga som vi var igår. Djurgården förlorade. Örgryte förlorade. Till och med äckliga Gnaget förlorade. Ingenting har förändrats. Vi ligger där vi ligger. Och vi går en omgång närmare slutet på lidandet.