Barn är alltid så oförutsägbara och roliga. Och jag råkar stötta på en del på vägen till- och ifrån gymmet, när jag korsar Ekebyskolan.

Denna dag gick jag ganska tröttsamt och slitet över skolgården som var helt tom. Plötsligt hör jag någon sjunga en ramsa eller liknande, men jag har svårt att höra vad som skriks. Till slut när jag kommer runt hörnet kommer en liten unge springandes och chockar mig totalt. Han verkar sen till gympan för han springer med gympapåsen på axeln, iklädd en Djurgårdströja som är lite för stor. (Ni vet hur det brukar se ut på små barn.) Och han skanderar högt och stolt: "DJURGÅRDEEEN! DJURGÅRDEN, DJURGÅRDEN, DJURGÅRDEEEN!". Jag kan inte låta bli att dra på smilbandet och le mot killen. Det är kul att se även om man inte håller på det laget. Grabbarna är ju trots allt i SM-final.