En veckas uppdatering av OS
Jag sitter som sagt många timmar om dygnet framför TV:n, SVT och OS. Jag har bokstavligen suttit varje kväll nu sen festen borta i Kanada började för drygt en vecka sedan. Gång på gång har vi medaljchanser och otroligt spännande tävlingar. Jag har redan fått uppleva flera svenska bragdmedaljer som kommer gå till historien. (Jag får ta och ursäkta för den långa texten.)
Ta bara Charlotte Kallas total dominans i 10 km fristil. Hon går in och knockar hela världseliten. Det var ledning från start till mål. I hennes OS-debut. Fatta att göra sitt första lopp i Olympiska Spelen och krossa sitt mostånd? Det kallar jag bra. Jävligt bra. Det ska nämnas att Anna Haag kom fyra i samma tävling. Marcus Hellner fick också en fjärdeplats samma dag, fast i herrarnas lopp såklart.
Vi har också Björn Ferrys uppvisning på skjutvallen som gav oss det andra OS-guldet. Helt fantastiskt underbart! Björn är en grymt skön profil och hans humor går inte att gå miste om. Han var alla gånger värd den där medaljen.
Anna Haag fick sin medalj till slut, likaså Marcus Hellner. Anna fick ett OS-silver som var sjukt jobbigt att vara med om. Man satt och var nervös hela tiden och under upploppen var de gåshud för hela slanten.
Jag skulle nu kunna skriva flera sidor om Anja Pärson bragdbrons. Jag tror inte en enda svenska har undgått hennes resa genom detta OS, hittils. Det är helt makalöst det hon har åstadkommit. Det är en omänsklig vinnarskalle och smärtgräns hon har. Förstå att hon tog ett OS-brons dagen efter hon blivit skadad. I samma backe. Helt sjukt.
Sist men inte minst, har vi gårdagens helt fenomenala dubbeljakt på skidor. Det var ett skidgäng från Sverige som gjorde ett helt oplanerad taktiskt medaljtåg som var unikt och som aldrig hade skådats förut. Guld till Sverige, silver till Tyskland, brons till Sverige.
Den känslan att få uppleva dessa ögonblick är obeskrivliga. Jag vet inte varför, men varje gång en svensk tar en medalj känns det som att jag också fått en. Varje gång är jag lika uttömd på grund av den nervositet och glädje jag känner. Det är bra jobbigt att sitta och titta på OS. Jag kan bli fullständigt skitarg på en fjärdeplats. Men jag kan också få ett fullständigt glädjefnatt med gåshud och glädjetårar. En euforisk känsla.
Sex medaljer, fem glädjefnatt. Och det är långt ifrån slut än.
http://svtplay.se/v/1890185/charlotte_kallas_malgang
http://svtplay.se/v/1892188/bjorn_ferry_tar_os-guld
http://svtplay.se/v/1898251/haag_nu_ska_jag_banne_mig_ta_medalj
http://svtplay.se/v/1897395/anja_fran_krasch_till_medalj
http://svtplay.se/v/1898550/dubbeljakt_guldupploppet
Ta bara Charlotte Kallas total dominans i 10 km fristil. Hon går in och knockar hela världseliten. Det var ledning från start till mål. I hennes OS-debut. Fatta att göra sitt första lopp i Olympiska Spelen och krossa sitt mostånd? Det kallar jag bra. Jävligt bra. Det ska nämnas att Anna Haag kom fyra i samma tävling. Marcus Hellner fick också en fjärdeplats samma dag, fast i herrarnas lopp såklart.
Vi har också Björn Ferrys uppvisning på skjutvallen som gav oss det andra OS-guldet. Helt fantastiskt underbart! Björn är en grymt skön profil och hans humor går inte att gå miste om. Han var alla gånger värd den där medaljen.
Anna Haag fick sin medalj till slut, likaså Marcus Hellner. Anna fick ett OS-silver som var sjukt jobbigt att vara med om. Man satt och var nervös hela tiden och under upploppen var de gåshud för hela slanten.
Jag skulle nu kunna skriva flera sidor om Anja Pärson bragdbrons. Jag tror inte en enda svenska har undgått hennes resa genom detta OS, hittils. Det är helt makalöst det hon har åstadkommit. Det är en omänsklig vinnarskalle och smärtgräns hon har. Förstå att hon tog ett OS-brons dagen efter hon blivit skadad. I samma backe. Helt sjukt.
Sist men inte minst, har vi gårdagens helt fenomenala dubbeljakt på skidor. Det var ett skidgäng från Sverige som gjorde ett helt oplanerad taktiskt medaljtåg som var unikt och som aldrig hade skådats förut. Guld till Sverige, silver till Tyskland, brons till Sverige.
Den känslan att få uppleva dessa ögonblick är obeskrivliga. Jag vet inte varför, men varje gång en svensk tar en medalj känns det som att jag också fått en. Varje gång är jag lika uttömd på grund av den nervositet och glädje jag känner. Det är bra jobbigt att sitta och titta på OS. Jag kan bli fullständigt skitarg på en fjärdeplats. Men jag kan också få ett fullständigt glädjefnatt med gåshud och glädjetårar. En euforisk känsla.
Sex medaljer, fem glädjefnatt. Och det är långt ifrån slut än.
http://svtplay.se/v/1890185/charlotte_kallas_malgang
http://svtplay.se/v/1892188/bjorn_ferry_tar_os-guld
http://svtplay.se/v/1898251/haag_nu_ska_jag_banne_mig_ta_medalj
http://svtplay.se/v/1897395/anja_fran_krasch_till_medalj
http://svtplay.se/v/1898550/dubbeljakt_guldupploppet
Kommentarer
Postat av: Julia
Måste säga att jag till 100% uppskattar din sida. Tyvärr verkar jag inte kunna prenumerera på din sida via BlogLovin' och jag undrar vad jag gör för fel. Är det någon annan som också har problem med att prenumerera på den här bloggen?
Trackback
