Matchklockan slog precis över 90 minuter och min puls låg någonstans runt 180. Skulle det verkligen gå? Skulle det verkligen gå vägen att lilla landet lagom skulle besegra de stora starka Holländarna som för inte alls längesen stod i finalen av världens finaste fotbollsrum på en stor och fullsatt stadium i Sydafrika. Samtidigt stod Sverige på sidan av det mästerskapet och tittade på.

Rond 1 slutade med att vi fick åka hem med svansen mellan benen. I Amsterdam var det ett patetiskt och naivt försök att spela ut Holland med sin egen öppna, anfallsinriktade fotboll.

Men rond 2 blev annorlunda. Här tvingade man Holland att spela runt, runt och ännu mer runt. Sverige låg djupt med både backlinje och mittfält. Det såg nästan lite komiskt ut; när bollen gick i sidled så följde hela det svenska laget med i samma riktning och vice versa. Det var så trångt där emellan att det var svårt att andas och det gjorde att djupledsspelet var obefintligt.

Därför fick Holland stå och nöta inlägg på exakt samma sätt och kant, som om det vore inläggsträning. Oftast var det en svensk skalle som var först på bollen. Två missar på inlägg och två mål till Holland. Men Sverige gjorde tre. Och fotboll är enkelt; den som gör flest mål vinner.

Kims frispark kunde inte slås bättre. Sebastian Larsson såg vart målvakten skulle slänga sig på straffen och slog bollen hårt och resolut i det andra hörnet.

Ola Toivonen såg till att gottgöra för den groteska miss han gjorde i första halvlek genom att ta vara på en snett-inåt-bakåt passning efter en rush av den fenomenale Johan Elmander.

Johan ja. Skulle det här varit Football Manager hade han fått 9.5 i matchbetyg - utan att ha gjort ett enda mål. Han var sådär grym och bra som bara Johan kan.

Andreas Isaksson såg ut som en världsmålvakt. Kim Källström visade alla att han spelar i en av Europas bästa fotbollsklubbar. Mellberg var fantastisk som vanligt och resten av laget gjorde en mycket bra insats.

Den enda jag inte imponerades av lika mycket var Martin Olsson. Han förlorade nästan alla en-mot-en situationer och såg inte ut som en stabil Premier League-back.

Jag börjar fundera på om vänsterbacksplatsen i landslaget har en förbannelse över sig. Inte helt omöjligt.

En oerhört fantastisk arbetsinsats av hela laget och en klassuppvisning i organisation och defensivt arbete där man offrar sig för varandra.

På något sätt känns detta som en saga. Att på detta dramatiska och underbara sätt gå vidare till EM ger förhoppningar om fortsatta lyckorus och bra matcher.